Bus har förekommit i alla tider, och det återfinns även beteenden hos andra djur som närmast kan beskrivas som bus. Alla som har haft kattungar vet vad vi menar.
Det är naturligtvis inte lätt att veta vilka bus människor som levde i Sverige på stenåldern utsatte sina medmänniskor för. Kanske ritade de på sovande stamkamrater med sotade pinnar. Eller så gjorde de någonting helt annat. Troligen hade människor en helt annan typ av humor vid denna tid, men det är naturligtvis bara en ren spekulation.
De bus som idag betraktas som mest klassiska är inte så otroligt gamla, egentligen. Vissa av dem bygger på att man har tillgång till saker som går att köpa i affär, men som inte är helt lätta att få tag i nu för tiden. Harts, till exempel.
Hartsfiol
För att spela hartsfiol behöver man en tråd av något slag, gärna en kraftigare sådan. Vidare behöver man harts, som är en sorts kåda som används för att stärka taglet på stråken till instrument som fiol och cello. Det går fortfarande att köpa harts i de flesta musikaffärer. Slutligen behöver man spik, häftstift eller något annat som gör att man kan spänna tråden mellan offrets fönster och något annat.
Man går till väga på följande sätt: ena änden av tråden fästs i fönstret eller i fönsterblecket med en spik, en sugkopp eller en klädnypa. Den andra änden spikas fast i en träbit. Tråden spänns och gnids med harts. Detta får fönsterrutan att vibrera, och skapar obehagliga ljud i rummet innanför. Den som inte vet vad som pågår kan få sig en rejäl, och obehaglig, överraskning.
Hartsfiol kanske verkar lite mesigt för dagens ungdomar. Helsingborgs dagblad berättar om en uppdaterad variant, där man med en fiskelina och en mutter kan ”spökknacka” på någon annans dörr. Det buset polisanmäldes dock.